torsdag 11 november 2010

Sagan om Love


Jag har tidigare inte berättat så mycket om graviditeten & hur det gick till när Love föddes... anledningen till detta är att det har varit ett psykiskt jobbigt ämne för mig. Men nu tänkte jag försöka berätta lite.



Hela denna historia börjar med att när jag i maj 2009 blir opererad för min Chrons får en blodtransfusion pga blodbrist. När man har fått blod kan man tydligen bilda en immunisering. Vid det första blodprovet på inskrivningen i graviditeten så upptäcktes en Anti - E - immunisering. Immuniseringen innebar väl i princip att jag hade antikroppar i blodet som attackerade Loves röda blodkroppar. Så länge takten är så långsam att bebisen hinner producera tillräckligt med nya blodkroppar är det ingen större fara, men annars kan det bli aktuellt med blodbyte för bebisen redan i magen (det gör de genom navelsträngen) och är det allvarligt och bebisen är mogen så plockas den istället uts i förtid.
Antikropparna jag hade höll sig ganska så stabila större delen av graviditeten, så man gjorde ingenting åt saken. Mer än att jag fick lämna regelbundna blodprover på special - mvc.

Sista månaden började de dock stiga kraftigt. Dagen efter Max födelsedag, 12/8, ringde de och sa att vi behövde komma in på ett ultaljud för att kolla att Love mådde bra. Antikropparna hade stigit igen. Men Love mådde fortfarande ganska bra. Vi fick en ny tid en vecka senare för ul samt provtagning. Den veckan mådde jag pest och kunde inte sova ordentligt. Efter 2 veckor & 2 ultraljud till så hade antikropparna nått sin gräns och Loves blodflöde var något påverkat. Då bestämdes det att han skulle få komma ut. Jag var då i vecka 36 + 6.


Klockan 14.00 den dagen sattes ett hormonsnöre in och sen var det bara att vänta på att något skulle hända. Vid 17.00 började jag få lite småvärkar, och vid 19.00 var jag öppen 4 cm. Då fick vi komma in på förlossningsrummet, och där togs det hål på hinnorna. Satan vad ont det gjorde - tacka vet jag lustgasen. Efter det vandrade jag runt i korridoren, satt på pilatesbollen, fick massage av maken & sög in massa lustgas. Jag fixade värkarna bra med lustgasen och tiden flöt på. Loves hjärtljud sjönk lite då och då, vilket senare visade sig vara pga att han hade navelsträngen runt halsen. Vid ca 23.15 fick jag fruktansvärt ont, och det kändes som att jag inte skulle klara mer. Jag skrek på Jocke att han skulle ringa på barnmorskan, jag skulle ha bedövning NUU! Hon undersökte och hämtade narkosläkaren. Jag var då öppen 6-7 cm. Narkosen kom fort och innan hon skulle lägga bedövningen ville barnmorskan undersöka mig igen, kl var då ca 23.30. Jag var fullt öppen och Love var påväg ut. Ingen bedövning hanns med. Klockan 23.44 den 24e augusti föddes vår prins.


Love hade klarat immuniseringen ganska bra. Han hade lågt socker, och han skakade väldigt mycket pga av detta. Han blev trött och hade svårt att få i sig mat, så han blev stödmatad. Hans bilirubinvärden blev ganska höga, och han fick ligga under sollampa till & från i nästan en vecka. Bilirubinvärdet gick ner av solningen, men steg direkt när vi slutade sola igen. Det var nära att det blev ett blodbyte ett tag, men tillslut så hjälpte solningen och vi fick äntilgen komma hem. Nu "sköter" lilla Love sig och mår bra, och har inga men av detta. Min mage strulade såklart pga allt detta under gaviditeten och jag fick ett ordentligt skov i min chrons. Men nu mår hela familjen bra igen ♥

1 kommentar:

  1. Stackars dej måste varit jättejobbigt.
    tur att det ordnade till sej både för dej o Love Många Kramar Mamma (mormor)
    (Tyckte det var så hemskt att du lidit så
    vart nästan gråtfärdig när jag läste det)

    SvaraRadera